Det är osannolikt att vi kunde förhindrat det, då det inte har hänt...

Det står tyvärr klart att Djurgårdens premiär mot Helsingborgs IF den tjugoförsta mars kommer att spelas utan publik, detta sedan Svenska fotbollförbundets besvarsnämnd igår meddelade att disciplinnämndens beslut från början av december skall kvarstå. Det var ju då man belade Djurgården med det absurda straffet att spela en match utan publik utöver de 200 000kr man även skulle betala till SvFF. Detta efter de ordningsstörande som uppkom under matchen mot Assyriska förra året, under den andra kvalmatchen till Allsvenskan som Djurgården vann.

Ordningsstörandena i sig är svåra att bortförklara eller förminska, detta är heller inget vi avser att göra. Men det vi vänder oss emot är hur enskilda personers handlingar kan orsaka detta enorma straff för uppskattningsvis 10 000 skötsamma fotbollsälskare som sett fram emot att se Djurgården inleda en förhoppningsvis strålande allsvensk säsong i vår. Bötesbeloppet på 200 000kr är inte i närheten av den stora ekonomiska förlust Djurgården kommer att göra i och med att man förbjuds välkomna sina supportrar till premiären. Vad är det då Djurgården har gjort för fel för att råka ut för detta straff? Det är lite oklart.

Under matchen kastades det föremål, bland annat ölunderlägg mot Assyriskas spelarbänk. Väldigt snabbt uppfattade funktionärer detta och ställde sig i vägen varpå kastandet upphörde.
Enligt vår mening har Djurgården agerat föredömligt i denna fråga och gjort vad man kan för att förhindra inkastade föremål. Något straff för denna förseelse bör i vår mening inte utdömas.

Vidare har pyroteknik används, enligt matchdelegaten under matchen men enligt oss som stod på berörda läktare så användes det först efter matchen. Frågan om när pyrotekniken användes anser vi inte är speciellt viktig, då det inte utgör mer eller mindre fara för andra människor beroende på när det använts. Det är vår uppfattning att Djurgården skall bestraffas för detta enligt praxis med böter om 5000kr.

Efter matchen så tog sig ett tusental supportrar in på innerplanen i vad som endast kan beskrivas som en glädjeyttring, något som fick ett trist efterspel då enskilda individer tog chansen att slänga några hårda ord mot Assyriskas spelare samt även utöva visst våld mot minst en spelare. Det svåra i denna situation är att bedöma vad Djurgården bör vara ansvariga för. Vi anser att man måste använda sunt förnuft och se till hela förloppet.

Dagarna innan matchen jobbade Djurgården efter antagandet att supportrar skulle försöka ta sig in på innerplanen, något som föranledde att man beställde in ett staket för att sätta upp mellan läktare och innerplan. Detta staket, av samma modell som används av polisen för att hålla tillbaka människor, hade som främsta avsikt att fördröja en innerplansinvasion då realisterna i Djurgården insåg att det var omöjligt att helt stoppa densamma. Polisen i Stockholm avrådde dock från att använda detta staket, då risken för att publiken skulle skada sig ansågs vara större än nyttan av att fördröja en innerplansinvasion.
Här menar besvarsnämnden att Djurgården skulle ha gått emot Polisens inrådan och ändå satt upp ett staket, då det är Djurgården och inte Polisen som har det yttersta ansvaret för arrangemanget. Djurgården har dock inte för avsikt att motarbeta Polisen, så vida vi känner till, och kommer även i fortsättningen att följa Polisens råd. Utöver detta menar besvarsnämnden att staketet ändå inte skulle ha hjälpt till och att Djurgården istället borde ha flyttat matchen till en säkrare arena, då det rörde sig om en högriskmatch.
Vilken denna säkrare arena är går man inte närmare in på, men vi har varit på de flesta arenor i Allsvenskan samt Superettan och vi kan ärligt talat inte komma på en enda arena där det är omöjligt för publik att beträda innerplanen. Något som har bevisats av otaliga innerplansinvasioner på Förbundets egen arena Råsunda samt till exempel på Gamla Ullevi dagarna innan händelsen på Stockholms Stadion.
Anledningen till att det alltid skall gå att på ett lätt sätt ta sig in på innerplan är att det är en säkerhetsrisk att stänga in publiken i en bur, något Fotbollförbundet inte verkar ta hänsyn till.
Här vill vi även påpeka att Förbundet har godkänt Stockholms Stadion som matcharena, därmed bör den vara lämplig för samtliga matcher och inte enbart ”lugna” matcher. Annars ifrågasätter vi varför man godkänt den.

Vi vänder oss emot att besvarsnämnden anser att Djurgården skall straffas för händelsen efter matchen, då även nämnden tycks anse att Djurgården har gjort det som står i deras makt när det kommer till att säkra arrangemanget. Det enda DIF ytterligare kunnat göra, enligt nämnden, är att flytta matchen till en annan arena. Detta är dock orimligt då arenan man förlade matchen till var godkänd för spel. Förbundet har heller inte innan matchen framfört någon önskan om att Djurgården skulle flytta matchen.

Vi är fullkomligt på det klara med att det är Förbundet som dömer, och att man inte behöver följa några som helst juridiska krångligheter, men vi vill som vi tidigare anfört att man använder sunt förnuft.

Om en förening har gjort allt den kunnat för att förhindra en situation, men den ändå uppstår, skall man då straffas för att man inte förhindrade situationen?

Vi ställer oss frågande till begreppet ”strikt ansvar” gällande föreningens ansvar för sina supportrar. Detta är orimligt då någon aldrig kan tänkas ha en ”strikt kontroll” över en annan person, utan att starkt kränka dennes medborgliga rättigheter. Vi anser att föreningen har ansvar för sina supportrar, punkt. Till detta hör att säkra ett arrangemang till syfte att skydda både spelare samt supportrar, enligt vår mening. Huruvida man fullgjort detta uppdrag bör bedömas utav det arbete man lagt ner innan.

Sunt förnuft säger oss att Djurgården har gjort allt man kan tänkas göra för att säkra sina arrangemang.

Sunt förnuft säger oss att tusentals personer inte skall straffas för enskilda personers handlingar.

Sunt förnuft säger oss att besvarsnämnden har fel.