Östersjöns bottendöd och utfiskning orsakar problem för Stockholms parkalkoholister (vilket vi alltid antagit, men vart för fulla för att inse).

Busiga Björnar var häromdagen i Tantolunden för att dricka cider och öl. Mest öl, även om i alla fall jag personligen skulle säga att det var den mustiga cidern från Kivik som satte spår i detta äppelfärgade hjärta. Många vet det redan, men Busiga Björnar är ju främst en vetenskaplig institution med sina rötter i de biologiska och pyrotekniska områdena. Pyrotekniken har vi ännu inte kunna finna ett sätt att applicera på vår fotbollsromantiska alkoholövergödda fashionistalivstil, men det biologiska sipprar in i alla sprickor i det betongfundament som är vår värdegrunds grund. Med detta i åtanke så är det inte konstigt att Busiga Björnar därför och på grund av detta blir först med att komma med en skrämmande nyhet som vi faktiskt tror att vi inte helt och hållet hittat på, även om det självklart är just så, till viss del.

Bilden här ovan är förutom tagen med Nixons högst eminenta kamera även föreställande en fiskmås. Detta är helt jävla sjukt! Vi satte nästan cidern i halsen, men istället lät den långsamt smeka densamma.
Fiskmåsarna är verkligen överallt denna sommar, och inte bara där man tror att de ska vara. Varför har det blivit så här? Vem minns inte sin barndoms sommar när fiskmåsar åt fisk och allt var som man trodde att det skulle vara? Jag gör det, och jag vill minnas att Nixon sa något jakande på denna fråga, alternativt så sa han "jaja" på ett nedlåtande sätt. I vilket fall som helst så ger gamla arkivfoton mig rätt.
Vad kan det då bero på? Fiskmåsarna har helt enkelt ingen fisk att äta! Den enorma bottendöden i Östersjön har minskat fiskebeståndet på ett fruktansvärt sätt. Därtill har den enorma östersjöflottan fiskat ihjäl vårt pyttelilla bestånd av sådan fisk som fiskmåsar har som föda. Jag kan inte minnas att jag en enda gång i år stött på en fisk i vattnet. Det är då en självklarhet att fiskmåsarna tar sig in på land och terroriserar parkalkoholister, småbarn och små och därtill söta djur. Jag kan inte stå ut, och jag tror inte jag är ensam.

Vad kan vi då göra? Är det inte redan för sent?
Jo, det är tyvärr det. Men jag antar att vi kan börja skjuta av fiskmåsarna. Det borde lösa problemet. Jag vill minnas ett Simpsonsavsnitt när de gjorde något liknande.
Slutligen vill vi bara konstatera att sju procent är rätt procent, och inte så som vi trodde till en början, fel procent.