Universums tio bästa dator- och TV-spel

10. Goldeneye (N64 1997)
Detta spel är faktiskt ett av få på listan som dyker upp på andras listor när man ska sammanfatta spelhistoria. Vi i Busiga Björnar gillar skarpt att man kan vara fyra personer som springer runt och skjuter på varandra. Detta kom 1997 och det hörde inte till vanligheterna då. Vi plockade fram det nu i jul, och tyvärr märks det aningen att spelet är över tio år gammalt. Grafiken lämnar väldigt mycket att önska, men trots detta så sugs man in i spelet och är helt förlorad.

9. Championship Manager 3 (PC 1999)
Detta är en klassiker bland fotbollsnördar. Nu är ju vi i Busiga Björnar främst nördar, så det var ingen omedelbar klassiker. Men känslan av att vinna SM-guld med sitt Djurgården var helt obetalbart. Något vi skulle få uppleva på riktigt några år senare. Noterbart är även de tifon Janne brukade anordna vid stora CM-matcher, som innehöll allt från konfetti, flaggor, isfacklor till vid något tillfälle även rökbomber.

8. ToeJam & Earl (MD 1991)
Få spel är så geniala i sin enkelhet som detta. ToeJam och Earl är kanske de två skönaste karaktärerna i ett TV-spel, i den skönaste värld ett TV-spel har sett. Att beskriva spelet kan lätt låta som man är på en syratripp, men vi gör ett försök.
ToeJam är en korv och Earl är ett korvbröd från planeten Funkatron som kraschat på jorden och nu behöver hitta alla delar till sitt rymdskepp för att kunna åka hem igen. Glömde jag skriva att båda är hiphopare och om man råkar gå förbi en bandspelare som kör lite sköna beats så stannar dom och gör lite sköna Notorious BIG-moves oavsett om dom är jagade av en bisvärm, enorma hamstrar eller stora grupper av nördar. Men frukta inte, man kan självklart slå tillbaka. Tyvärr är det enda vapnet man har tillgång till tomater. Man hoppar mellan olika nivåer, och ramlar man över kanten på en så kommer man till den förra. Med vissa hjälpmedel kan man lyckas ta sig till Level 0, en bana där det finns ett bubbelbad med hulahulatjejer och ett lemonadstånd.

7. Mega Lo Mania (MD 1991)
Detta är ett krigsstrategispel som man kan skratta rejält åt nu, när så många bättre varianter finns. Men 1991 var detta cutting edge. Man börjar som en enkel man (eller kvinna, som heter Scarlett och är rödhårig) med hundra soldater. Målet är att ta över hela universum genom att ta sig igenom 28 banor. Man får använda hur många soldater man vill till varje nivå, men använder man för många riskerar man att stå utan folk vid nästa nivå. Spelet innehåller alla klassiska moment som uppbyggnad av gruvor för att få fram metaller, byggandet av vapen, vakttorn och utveckling. Man har möjlighet att starta allianser med de andra AI-styrda spelarna, vilket gör att man ofta i lugn och ro kan bygga upp arméer, i alla fall i de tidiga banorna. Man börjar i stenåldern och tar sig vidare genommedeltid och nutid till sista banan, Mega Lo Mania, The Mother of all battles, som är i en framtid där man slåss med laserpistoler. Det är en framtid i alla fall jag vill uppleva.

6. Sega Rally Championship (SS 1996)
Det är ett minne som mången man har glömt bort, men förr låg det ett Clock utanför Gallerian där det idag ligger ett McDonalds. Förutom att Clock hade godare hamburgare än MackieD -bland annat vill jag minnas något som liknade McFeast med mycket majonäs - så hade man även ett Sega Rally-arkadspel vid ingången. Enligt mig var detta den ultimata körupplevelsen. Känslan när bilen börjar släppa i en skarp kurva var helt otrolig. Man fick påminna sig om att det faktiskt inte var på riktigt, även om jag fortfarande har svårt att tro på att jag inte varit en begåvad rallyförare i de lägre tonåren. Året efter arkadspelet kom släppte man även spelet till Sega Saturn, den konsoll som blev början till slutet för Sega som konsolltillverkare. Men alla vi som hade en Saturn plockar fortfarande fram den då och då för att spela Sega Rally - världens bästa bilspel.

5. NHLPA Hockey '93 (MD 1992)
Detta var det första skitbra hockeyspelet, även om det hade funnits några föregångare. Man kunde spela hela säsonger vilket gjorde att man kunde sitta instängd med en treliterscola och ett gäng microburgare i dagar. Man hade licens från spelarfacket vilket gjorde att spelarnas namn fanns med, men man saknade NHL-licensen så lagen hette Detroit istället för Detroit Redwings. En försumbar förlust. Spelkänslan var utmärkt och man kunde slåss, något som resluterade i att spelarna blödde. Instant Classic!

4. Command & Conquer: Red Alert (PC 1996)
C&C var ett bra krigsstrategispel, men det saknade något. Med en bättre handling lanserades Red Alert, spelet som gick ut på att krossa sovjet eller de allierade beroende på vilken sida man valde. Spelkänslan är utmärkt, jag spelar fortfarande detta spel eftersom jag inte hittat något som är bättre. En funktion som gjorde att spelet är ett av mina absoluta favoriter är möjligheten att bygga egna banor. Att få bestämma hur världen ser ut gör att man har betydligt lättare att kontrollera den. Därmed kunde man sitta i dagar och bygga upp inför enorma slag som får Kursk, Stalingrad eller Leningrad att blekna.

3. Grand Theft Auto: Vice City (PS2 2002)
Jag har levt med GTA sen Rockstar Games la ut det första demot på nätet. Första och andra delen såg man staden uppifrån och även om det kom att kallas världens mest våldsamma spel så var det på grund av perspektivet och avsaknaden av detaljrikedom allt annat än våldsamt. 2001 så släpper man GTA 3 och världen kommer aldrig bli den samma. Man ikläder sig rollen som en smågangster som klättrar mot toppen. Man ser numer allt i 3D, allt är superdetaljerat och det finns en story som är tillräckligt bra för att vara skriven för en Hollywoodfilm.

Året efter så släpper man Vice City. GTA: Vice City är baserat på Miami och anknyter till filmer som Scarface. Allt utspelar sig på det glada 80-talet då Miami flödade av disco, kokain och vapen. Vice City har ett soundtrack fullmatat med den bästa musiken från 80-talet. Att åka längst vattnet i en sportbil och lyssna på A Flock of Seagulls är ungefär så bra som livet kan bli.
Medan man slår sig fram i gangstervärlden så har man tillgång till en värld som är helt underbar. Man kan spendera timmar med att gå runt och kolla på staden som verkligen är lik Miami. Det finns hundratals saker att göra och vad som på riktigt är ett våldsamt spel avbryts konstant av småfåniga saker som att åka beach buggy eller bara ta en tur med segelbåten. Men storyn är konstant närvarande, man tröttnar aldrig utan vill hela tiden bara ta sig an nya uppdrag. Det sista uppdraget innehåller både en, två och femton passningar till slutet på Scarface med den lilla skillnaden att man förhoppningsvis möter ett bättre öde än Tony Montana. Under tiden har man köpt företag och hus, stulit hundratals bilar och mördat tusentals människor. Värt att tänkt på när man glider fram till 99 Luftballons och tycker att livet inte kan bli bättre.

2. Sonic The Headhog 2 (MD 1992)
I sammanhanget så kan detta spel kännas aningen larvigt, men Sonic var och är ett riktigt roligt spel. Det baserades löst på idén om att en snabb figur flyger igenom en miljon världar på nolltid och sen har man vunnit. Det låter tråkigt, och det var tråkigt om man spelade på det sättet. Men Sonics världar gick att utforska och man hittade alltid nya konstiga och roliga saker. Världarna i den andra delen av spelet var mer utarbetade och innehöll det mesta man kunde önska sig. Det är svårt att sätta fingret på vad det var som gjorde Sonic så bra, men det var antagligen en blandning av snabbheten vilket krävde snabba reaktioner och att man aldrig riktigt visste vad man höll på med. Ett spel som konstant överrumplade en.

1. Gangbusters (C64 1982)
Detta är universums bästa spel. Det är det spel jag lagt ner mest tid på. Det är det spel jag spelat under längst tid. Det är det spel som lyckas få fram en bra spelidé och inte förstöra det med krimskram.

Låt mig presentera Gangbusters...

Detta är ett textbaserat multiplayerspel som utspelar sig i USA under gangsterväldet på 30-talet och framåt. Man börjar med små medel och sen gäller det att investera i den uppblossande spritbranschen för att nå framgångar. Spelet är superenkelt och man är insatt på två sekunder, men ändå har det ett djup som de flesta andra spel saknar. Detta är en livssimultaor, om än för ett gangsterliv. Man kan muta domare, man kan spela på hästar och man kan mörda sina motståndare. Lever man allt för flådigt så riskerar man att få besök av "The Feds". Den som klarar sig längst bli Godfather över hela USA. Det är svårt att skriva utläggningar om ett spel där varje omgång tar 30 sekunder, och sen spelar man 100+ omgångar som ser ungefär likadana ut. Ens storhet ser man bara i de siffror som presenteras efter varje omgång. Beroende på hur bra man gör ifrån sig så stiger man i rank.

Frågan är om vi inte borde dra ihop en Gangbusters-kväll. Jag plockar fram min C128 och så slår vi oss ner med ett gäng Jolt och Rom så kör vi!