Idag vill Busiga Björnar uppmärksamma ett av Englands bästa band - Ride - och deras mästerverk Nowhere. Detta är musikarkitektoniskt underverk där gitarrer maler fram ett kärlekens ljud i ett suggestivt skogslandskap. Låtar som Vapour Trail, Kaleidoscope och Polar Bear kommer för alltid finnas med på topplistor när folk skall sammanfatta sina tre bästa musikögonblick.
Dra upp volymen på högtalarna, luta dig tillbaka och sätt på första spåret så kommer du ha 52 minuter extas framför dig.
Min spontana sinnebild av detta album definieras enligt följande: höst, mörker, slask, finanskris, lövhalka, tunnelbaneförseningar, bostadskrasch, Amerikansk krigsföring i muslimska länder, influensa och ungdomsarbetslöshet.
SvaraRaderaförövrigt exakt samma problem världen brottades med 1990 då detta album släptes.
SvaraRaderaDet som skiljer 1990 med 2009/2010 är i stort sett bara den rådande klimatdebatten och musiken.
Klimatdebatten skiter vi i men vad faan hände med musiken? Ska det vara så jävla svårt att göra kvalitativ popmusik nuförtiden? En uppmaning till våra och världens politiker som i detta nu, smörjer kråset på nåt smörrebrödcafe i nyhavn. -Gör nåt viktigt istället. Vad fan gör lite växthusgaser när allting kommer kring? Skriv ett avtal eller nåt som begränsar skitmusik istället. Ta gärna ovan nämnda skiva som ett gott exempel på vad som är god kvalité.
Jag hatar Kyotoprotokollet!
SvaraRadera