Häromdagen så bjöds det på gratisteater i Galärparken. Teater och Busiga Björnar går som bekant hand i hand, och inte ens det faktum att just denna pjäs handlade om något så i våra kretsar så irrelevant som fotbollsrelaterat våld kunde hålla oss borta.
Vi slog oss in på en överfylld 47:a efter att ha försökt pruta på kepsar i Lacoste-butiken, något som inte riktigt gick hem då expediten hade en mellanstadieexamen, något den Busiga Björnen saknade.
Väl ute på det blårandiga, soliga, världskända och Djurgårdiga Djurgården så promenerade vi iväg och satte oss på en väl lutande, men tyvärr rätt hård backe framför scenen.
Innan pjäsens börjande så spelades det Oi! och annan musik från strålbehandlingskretsarna, något vi var aningen frågande inför. Vart var den riktiga casualmusiken?
Nåväl, jag måste säga att jag är rätt imponerad av Topboy. Den avhandlar ämnet utan att egentligen lägga någon skuld i det hela. Utgångspunkten är en killes resa från bråkstake i skolan till fullfjädrad firmamedlem, som senare får ett abrupt slut då han inser vad han är kapabel till. Man lyckas till viss del fånga den speciella stämning som existerar i dessa kretsar, även om man anar att det är mer förortsgängen man haft som inspiration till sitt sätt att prata, röra sig och liknande. Man känner igen sig, och det är väl det bästa betyg man kan ge, antar jag.
För övrigt så bar skådespelarna skor från Reebook, jeans från Stone Island Denims, polo från Fred Perry, en rock från Aquascutum samt en keps från CP Company.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar