Ölprovning - Oppigårds Extravaganza

Det var någon helg sen som Busiga Björnar slog sig ner med en dramaten fylld med den ädlaste dryck i Tantolunden för att göra en riktig ölprovningsextravaganza. Upplägget var simpelt. Vi skulle prova alla öl från Oppigårds bryggeri som fanns tillgängliga från Systembolaget. Det ramlade även in någon flaska som inte längre finns kvar i hyllorna men dock i våra ölförråd. Betyget ges som en helhet och rätt spontant, men man kan väl säga att ett är underkänt, två godkänt, tre bra, fyra utmärkt och fem yttersta världsklass. Tre öl ansågs vara utmärkta, vilket var rätt väntat med tanke på att vi valt Sveriges i särklass mest hyllade bryggeri. Vi kommer möjligen återkomma med liknande ölprovningar i framtiden, antingen på bryggerier eller teman.


Oppigårds Single Hop Ale
Först i testet blev Single Hop Ale, en av Oppigårds ordinarie öl. Ordinärt var också ordet som först dök upp. Det är citrusen som får stå för fiolerna, och med den kittlande kolsyran så känns den riktigt uppfriskande. I bakgrunden så känner man toner av vetesurdeg, vilket är ytterst angenämnt. Single Hop är trots sin fasta plats på bolagshyllan en sommaröl, och som en sådan riktigt bra. Men den sticker inte ut, den är främst en törstsläckare.
Betyg 3/5




Oppigårds Easter Ale
Nummer två för dagen blev en Easter Ale som legat på kylning ett tag. Hurvida månader i kylen har gjort den gott eller ej vågar jag inte riktigt svara på, då jag inte drack någon färsk. Men det som slår en direkt när man häller upp denna öl är vilken otroligt vacker färg den har. Som kåda, eller möjligen bränt socker. Sötma är också något som är väldigt tydligt i smaken. Vi känner smak både av aprikos och torkad frukt. Om den förra ölen var en törstsläckare så är det här en typisk matöl. Stor kropp och mättande. Den får betyget tre, vilket i vår bok betyder bra.
Betyg 3/5




Oppigårds Golden Ale
Golden ale är testets besvikelse, i den mån man kan kalla en öl som ändå får ett betyg som ligger mellan godkänt och bra för besvikelse. Det är Oppigårds första öl i prokuktion och man förstår syftet med den. Som en standardfatöl fungerar den bra, men stöl är inte riktigt vad vi vill komma åt. Ska man ge ett plus så har den en underbar sepiafärg och den är lättdrucken.
Betyg 2,5/5




Oppigårds Amarillo Spring
Det här är kärlek. Vi vill påpeka att flaskan vi öppnar är från februari och således borde tappat i humlighet, men för första gången under ölprovningen så får vi svårt att hålla balansen, och det beror inte på alkoholen. När jag häller upp ett glas så slås jag med våld in i apelsingården där Don Corleone dör i Gudfadern. Frukt i massor. Jordtoner. Värme. Det är omöjligt att beskriva hur bra denna öl är. Men ett exempel är att det är den enda ölen jag kommer ihåg att jag drack under "The Lost Weekend" i Göteborg. En merit så god som någon.
Betyg 4/5




Oppigårds Inwit
Det var med detta öl som Peter Högström vann hembryggnings-SM 2009. Priset var att få brygga sin öl på Oppigårds bryggeri. Inwit är en invit till Witbier av belgisk karaktär. Ölen är dunkelt ljus, som en vitamindryck. Den smakar väldigt lent och nyttigt, vilket känns som aningen knäppa upplevelser. Kryddor som korriander, stjärnanis och svartpeppar ger den en karraktär som passar får den att passa in perfekt till sommarbuffén.
Betyg 4/5




Oppigårds Summer Twist
Summer Twist skulle bli fortsättningen på Amarillo Springs segertåg under 2010. Vi håller med till viss del. Det här är en riktigt bra öl, men den känns inte så somrig som man kanske skulle kunna tänka sig. Amarillo används, men den är ingen humlebomb på samma sätt som Amarillo Spring. Den går förvisso vilse i tallskog och på vägen hem rasar den ner bland enbär. Vi kommer nog köpa på oss ett gäng och dricka till en mustig gryta när vädret är emot oss. Betyget kommer säkerligen höjas med en halv poäng då.
Betyg 3,5/5




Oppigårds Slåtteröl
Slåtteröl, eller Slaughteröl som den heter i våra kretsar, är en riktigt fin lageröl. Den har snabbt blivit standardölen när det vankas parkhäng eller bortamatch. Anledningen är enkel. Det är en bra öl. Man känner en fin sötma i den som balanserar på ett gulligt sätt mot humlens småcitrustoner. Nästintill som en bakelse.
Betyg 4/5




Oppigårds Starkporter
För att avsluta provningen så plockades det fram en porter. Våra anteckningar från denna öl berättar inte allt för mycket om vad vi egentligen stötte på, annat än att det var en riktigt fin avslutning. Jag vill minnas att Nixon tyckte att vi skulle lyssna igenom hela Closer med Joy Division endast för att betona hur bra denna rundade av kvällen. Den var föga förvånande vackert kolsvart och hade mjuka men ändå brända toner i smaken. En bra porter.
Betyg 3,5/5