Ölprovning - Oppigårds Extravaganza

Det var någon helg sen som Busiga Björnar slog sig ner med en dramaten fylld med den ädlaste dryck i Tantolunden för att göra en riktig ölprovningsextravaganza. Upplägget var simpelt. Vi skulle prova alla öl från Oppigårds bryggeri som fanns tillgängliga från Systembolaget. Det ramlade även in någon flaska som inte längre finns kvar i hyllorna men dock i våra ölförråd. Betyget ges som en helhet och rätt spontant, men man kan väl säga att ett är underkänt, två godkänt, tre bra, fyra utmärkt och fem yttersta världsklass. Tre öl ansågs vara utmärkta, vilket var rätt väntat med tanke på att vi valt Sveriges i särklass mest hyllade bryggeri. Vi kommer möjligen återkomma med liknande ölprovningar i framtiden, antingen på bryggerier eller teman.


Oppigårds Single Hop Ale
Först i testet blev Single Hop Ale, en av Oppigårds ordinarie öl. Ordinärt var också ordet som först dök upp. Det är citrusen som får stå för fiolerna, och med den kittlande kolsyran så känns den riktigt uppfriskande. I bakgrunden så känner man toner av vetesurdeg, vilket är ytterst angenämnt. Single Hop är trots sin fasta plats på bolagshyllan en sommaröl, och som en sådan riktigt bra. Men den sticker inte ut, den är främst en törstsläckare.
Betyg 3/5




Oppigårds Easter Ale
Nummer två för dagen blev en Easter Ale som legat på kylning ett tag. Hurvida månader i kylen har gjort den gott eller ej vågar jag inte riktigt svara på, då jag inte drack någon färsk. Men det som slår en direkt när man häller upp denna öl är vilken otroligt vacker färg den har. Som kåda, eller möjligen bränt socker. Sötma är också något som är väldigt tydligt i smaken. Vi känner smak både av aprikos och torkad frukt. Om den förra ölen var en törstsläckare så är det här en typisk matöl. Stor kropp och mättande. Den får betyget tre, vilket i vår bok betyder bra.
Betyg 3/5




Oppigårds Golden Ale
Golden ale är testets besvikelse, i den mån man kan kalla en öl som ändå får ett betyg som ligger mellan godkänt och bra för besvikelse. Det är Oppigårds första öl i prokuktion och man förstår syftet med den. Som en standardfatöl fungerar den bra, men stöl är inte riktigt vad vi vill komma åt. Ska man ge ett plus så har den en underbar sepiafärg och den är lättdrucken.
Betyg 2,5/5




Oppigårds Amarillo Spring
Det här är kärlek. Vi vill påpeka att flaskan vi öppnar är från februari och således borde tappat i humlighet, men för första gången under ölprovningen så får vi svårt att hålla balansen, och det beror inte på alkoholen. När jag häller upp ett glas så slås jag med våld in i apelsingården där Don Corleone dör i Gudfadern. Frukt i massor. Jordtoner. Värme. Det är omöjligt att beskriva hur bra denna öl är. Men ett exempel är att det är den enda ölen jag kommer ihåg att jag drack under "The Lost Weekend" i Göteborg. En merit så god som någon.
Betyg 4/5




Oppigårds Inwit
Det var med detta öl som Peter Högström vann hembryggnings-SM 2009. Priset var att få brygga sin öl på Oppigårds bryggeri. Inwit är en invit till Witbier av belgisk karaktär. Ölen är dunkelt ljus, som en vitamindryck. Den smakar väldigt lent och nyttigt, vilket känns som aningen knäppa upplevelser. Kryddor som korriander, stjärnanis och svartpeppar ger den en karraktär som passar får den att passa in perfekt till sommarbuffén.
Betyg 4/5




Oppigårds Summer Twist
Summer Twist skulle bli fortsättningen på Amarillo Springs segertåg under 2010. Vi håller med till viss del. Det här är en riktigt bra öl, men den känns inte så somrig som man kanske skulle kunna tänka sig. Amarillo används, men den är ingen humlebomb på samma sätt som Amarillo Spring. Den går förvisso vilse i tallskog och på vägen hem rasar den ner bland enbär. Vi kommer nog köpa på oss ett gäng och dricka till en mustig gryta när vädret är emot oss. Betyget kommer säkerligen höjas med en halv poäng då.
Betyg 3,5/5




Oppigårds Slåtteröl
Slåtteröl, eller Slaughteröl som den heter i våra kretsar, är en riktigt fin lageröl. Den har snabbt blivit standardölen när det vankas parkhäng eller bortamatch. Anledningen är enkel. Det är en bra öl. Man känner en fin sötma i den som balanserar på ett gulligt sätt mot humlens småcitrustoner. Nästintill som en bakelse.
Betyg 4/5




Oppigårds Starkporter
För att avsluta provningen så plockades det fram en porter. Våra anteckningar från denna öl berättar inte allt för mycket om vad vi egentligen stötte på, annat än att det var en riktigt fin avslutning. Jag vill minnas att Nixon tyckte att vi skulle lyssna igenom hela Closer med Joy Division endast för att betona hur bra denna rundade av kvällen. Den var föga förvånande vackert kolsvart och hade mjuka men ändå brända toner i smaken. En bra porter.
Betyg 3,5/5

Dagens låt

Tear me apart and boil my bones.
I'll not rest till she's lost her throne.
My aim is true my message is clear.
It's curtains for you, Victoria my dear.

Hey, what's that sound?

En helg av fotbolls-VM är över och antalet fall av tinnitus har mångdubblats. Vad ingen riktigt visste när man gav VM till Sydafrika var att det var tradition att blåsa i en meter långa horn konstant under hela matcherna, vilket ger en fotbollsmatch samma inramning som att stå på startbanan på Arlanda.
Debatten har förts om att förbjuda tutan, vilket antagligen vore det mest rimliga, då den trots allt har uppmätts till 127db. Den är helt klart hälsofarlig. Tutan tycks dessutom ha en negativ inverkan på fotbollen, då det knappast har varit något skönspel än så länge, och de få mål som gjort har skett på kommunikationsmissar i försvaret.

Varför har man då inte förbjudit vuvuzelan? Det är för att man inte vågar eller vill behandla afrikaner på samma sätt som man med lätthet behandlar européer från FIFAs håll. Vuvuzelan är en del av sydafrikansk fotbollskultur, även om det i denna skala endast existerat i fem till tio år. Att inskränka i supporterkulturen för sydafrikanerna vore otänkbart. Att komma som gäster och säga åt hur värden ska uppföra sig är väldigt otrevligt. Personligen håller jag med här hundraprocentigt, även om jag själv tycker att det är extremt irriterande ljud. Så länge inte jag står på läktaren där nere så har jag ingenting att säga till om.

Det sorgliga i den här historien är att FIFA hänvisar till supporterkultur och att man inte kan inskränka i den samtidigt som man tillsammans med UEFA gör allt för att förstöra den Europeiska supporterkulturen. De senaste femton åren så har repressionen mot ultras och andra engagerade fotbollssupportrar ökat över hela Europa, och så sent som i våras så upplöstes Franska supportergrupper av Franska politiker.
Bengaler är förbjudna, flaggor är förbjudna, slagord är förbjudna, att gå i grupp är förbjudet, att gå ensam är förbjudet, att dricka öl är förbjudet, att åka till en annan stad för att kolla på fotboll är förbjudet, att gå på hemmamatcherna är nog också förbjudet, att ifrågasätta allt det här är förbjudet.
Men det är klart, det är ingen som bryr sig om man slår ner på oss, i vårt fall handlar det inte om kultur, vi är bara några skitungar med för mycket fritid.

Stoppa rivningen av Systembolaget Globen!

Nu ska vi bli så där politiska igen. Denna gång för att det är In Our BackYard, och vi är extremt missnöjda. Vi pratar självklart om det som kallades vansinnesarenan, Billström Arena, sossearenan och ren idioti för något år sen men som nu går under namnet Stockholmsarenan och är en bitter verklighet. Rivningen av området där arenan ska ligga har påbörjats och endast ett hus står fortfarande kvar...
Systembolaget.

Detta systembolag ligger som ett nav för Busiga Björnar. En av oss har det som närmsta bolag från hemmet, två av oss har det som närmsta från jobbet. Tre personers liv slås i spillror på grund av en arena som ingen vill ha. Vart ska vi nu gå och köpa godbitar som Oppigårds Slåtteröl, Fuller's ESB och Foot of Africa? Om man får lust till en liten porter efter maten, vart ska man då vända sig? Gullmarsplan? Det är absolut inget alternativ.
Regeringsgatan blir vår tillflyktsort, men ett liv i exil kommer tära på oss. Det är sånt här man kan ta om man vet att det är för ett större mål, men Stockholmsarenan är dålig för Stockholm på så många sätt. Det finns inget som helst publikunderlag för den, det finns inga pengar till den och den kommer sno åt sig enorma ytor från ett attraktivt område som är under utveckling och där nya bostäder behövs.
Man har tänkt att anordna konserter där, konserter som man snor från sin andra arena i stan, Stockholms Olympiastadion. Ingen vinst där. Man ska låta Hammarby spela fotboll där. Frågan är om det inte blir HTFF som får ta det kontraktet. Hammarby hittar säkert någon grusplan i Kärrtorp istället. Man har tänkt att finansiera bygget med försäljningen av söderstadions mark. Med en instabil ekonomi kommer man antagligen inte ens komma i närheten av vad man vill ha för att kunna bygga Stockholmsarenan utan lån och skulder.
Att bygga lägenheter vore det ultimata. Däcka över nynäsvägen och bind samman Enskede. Tjäna mångmiljoner på marken och stötta ungdomsidrotten. Fler gräsplaner, fler vinteruppvärmda planer. Det är ett betydligt bättre förslag än att riva ett älskat systembolag för att uppföra ett oönskat skrytbygge.

Oppigårds Extravaganza Teaser

Busiga Björnars ölprovarsektion laddar upp inför årets händelse. Oppigårds extravaganza!
Från vänster till höger: Amarillo spring, Easter ale, Golden ale, Inwit, Single hop ale, Slåtteröl, Starkporter och slutligen en Summer twist.

Love Stockholm

Tjo och tjim i dagarna fjorton, till ära för vår kronprinsessa och hennes blivande. Stockholms stad dansar och ler i sommarvärmens kungliga nätter.
Oavsett varför man dragit igång det här jippot så tycker vi det är dumt att inte njuta av pärlorna i programmet. Busiga Björnar är dock fortsatt militant antirojalistiska.

Konserter:
Takida 11 Juni 20:00 Skeppsbron
Timo Räisänen 12 Juni 21:15 Skeppsbron
Paloma Faith 15 Juni 20:00 Skeppsbron
Alice 14 Juni 17:00 Kungsträdgården
Markus Krunegård 15 Juni 21:15 Skeppsbron
Familjen 17 Juni 20:00 Skeppsbron

Okej, det kanske inte var så mycket intressant. Men Alice är alltid Alice.

BB presenterar veckans platta!

Idag är det en sån där dag som trots sitt vackra väder och lätta lynne inte känns helt hundra. Vad gör man? Jo man skiter i vackert väder och lägger sig istället i soffan och tittar upp i taket.
Man ligger där och tänker inget speciellt. Man sluter ögonen för en stund, lyssnar på ljuden från gatan som letar sig in genom det öppna vardagsrumsfönstret. Hör hur människorna och trafiken utanför skyndar åt olika håll och olika mål. Men man skiter väl i det.
När man ligger i en ödslig lägenhet sådär och gör ingenting (mer än att låta sitt liv passera i en soffa) vill man gärna spetsa vemodet och melankolin lite extra. Det är ju så jävla synd om en själv och då ska det fan svida. Man vill straffa vemodet med sin egen medicin. Det sista rödvinet i boxen från förra helgen töms upp i ett glas och man sätter på en skiva som i detta fall blir "Songs Of Love And Hate" av Leonard Cohen. Nu jävlar ska vemodet få! Denna taktik tycks sällan hjälpa och varför skulle den? Man VILL ju tycka synd om sig själv. I slutändan vet man ändå, att efter regn kommer sol, och då blir det nya friska tag.

I morgon vaknar man därför upp som en ny människa med ett nytt soundtrack. Jag vet redan nu vilket det blir. I can see clearly now the rain is gone.

Ölprovning - Mikkeller 1000 IBU

MIKKELLER 1000 IBU
SB 11765 / 375 ml / 9,6%/ 99 kr
BETYG 4,75/6

Häromveckan så slog vi oss ner vid ett prickigt köksbord i en närförort till Stockholm för att provsmaka ett av vårens stora öl. De danska bryggarna på Mikkeller har gett oss mycket gott, och när man blir lite exprimentsugna kan man skaka fram storverk. 1000 IBU är en underbar humlebomb. Den innehåller, enligt ingrediensförteckningen, humle, vatten, humle, malt, humle, jäst och humle. Det är därför inte konstigt att den doftar som en sommarkväll på en skärgårdsö. Aprikos och blött gräs slår emot en. Det är midsommar i dess renaste form.
Detta öl är rejält starkt, nästan 10%, men det är inget som ens kan skymta förbi i smaken. Den är helt underbart balanserat, och den smakar inte sönderhumlad, som man kanske kunde väntat sig. Otroligt len, med en fruktig och fräsch smak. Jordgubbskräm tyckte någon, och ingen sa emot. Den är självklart besk, något annat vore konstigt, men det stör inte, utan blir mer en bitig avslutning av vad som nästan måste kallas en dessert.
Med det priset som 1000 IBU har så förväntar man sig något utöver det vanliga. Doften och smaken är riktigt, riktigt bra, men det är inte hundrakronorbra. När flaskan däremot är snyggt förpackad i pappersomslag som gömmer en piccoloflaska med champagnekork och hela rasket, då kanske det inte sved så hårt ändå.
Det jag vill ta med mig från denna öl är främst det engagemang man känner när man ser och dricker den. Den har ett utseende som slår allt annat. Den har ett kompakt skum och ölen är nästan bronsfärgad, helt ogenomtränglig. Underbart. Världsklass.