torsdag 29 mars 2012

Those were the days


Gjorde hockeydebut när jag var sex-sju år och har alltid kunnat gå hem rakryggad efter en match. Vi har under dessa år varit om inte framgångsrika så i värsta fall ändå kämpat till sista andetag. Fem guld har det blivit sen jag började gå på hockey men nu kommer det nog tyvärr ta väldigt lång tid igen. Min son fyller ett år nu i April och jag tror inte att han kommer få förmånen att se ett Djurgården som Svenska mästare innan han fyllt nio, som jag fick.
Vi måste nu gemensamt kämpa för föreningens bästa, för framtida segrar. Personlig prestige måste läggas åt sidan om vi ska komma någonstans. Hela styrelsen måste ställa sina platser till förfogande. Hela den sportsliga organisationen måste bytas ut. Spelarna ska vara glada om dom får stanna kvar, men ingen som spelat ner Djurgården kan förvänta sig att det ses mellan fingrarna om man inte vill spela upp oss igen.
Ikväll måste vi vinna, och sen fortsätta att vinna allt.
Elitserien eller Allsvenskan nästa år spelar egentligen inte roll. De som dragit ner Djurgården i denna avgrund måste omedelbart bort.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar